En god berättelse ger en godare choklad

Storyn om den hållbara chokladen

Willy Wonka stänger chokladfabriken och avskedar sina anställda. Orsaken stavas industrispionage. När fabrikören startar upp verksamheten igen, är det till synes utan några arbetare.

I Roald Dahls berättelse om Kalle och Chokladfabriken lär vi oss snart att det visst finns ett slags personal, de kortväxta Oompa Loompierna. Och de har gått med på att flytta in i fabriken i utbyte mot kakaobönor. Obegränsade mängder kakaobönor.

Interiören i fabriken speglar lyckligtvis inte en sovjetisk cementindustri, och Oompa Loompierna tycks, i det stora hela, ha en ganska trivsam tillvaro.

Att vara före sin tid

Huruvida Willy Wonka därmed har en ambitiös agenda för CSR, d.v.s. Corporate Social Responsibility, med fokus på den sociala hållbarheten, är det ingen som vet. Eller ja, sannolikt inte, eftersom CSR-arbete så som vi känner det idag, med exempelvis ambitiösa och externt granskade GRI-rapporter först började ta form i början på 2000-talet.* Och berättelsen om Willy Wonka skrev Roald Dahl redan 1964.

Hur som helst. Och likväl.

Företag som tog samhällsansvar fanns långt innan berättelsen om Kalle och CSR-arbete så som vi känner det idag. Ett sådant företag är Cadbury. Och kanske, kanske, kanske hämtade Roald Dahl lite inspiration härifrån.

Storyn om Cadbury

Cadbury är en av Storbritanniens mest väletablerade varumärken. En sötsakstillverkare i allmänhet och chokladproducent i synnerhet, med en ur hållbarhetssynpunkt intressant berättelse.

Medan John Cadbury öppnade upp sin specerihandel där han sålde kaffe, te och drick-choklad, redan 1824, börjar verksamheten bli intressant först 1831 då han blev kakao- och chokladfabrikör, och vägen till den, ur flera synvinklar, goda chokladen började ta form.

För att göra en lång historia (lite) kortare:

I det viktorianska England där smoggen låg tät var miljön i städerna inte särskilt hälsosam, och industriområdena var allt annat än inspirerande. I slutet av 1870-talet, när Cadbury – som numera drevs av Johns båda söner George och Richard –behövde bygga en ny fabrik frågade ägarna sig varför de inte kunde skapa något mer än ”bara” en vanlig fabrik. De såg framför sig ett industriområde som var allt annat än eländigt och smutsig. En plats som människor mådde bra av att vara i.

Världens bästa arbetsplats?

Därför köpte Richard och George jordbruksland i utkanten av Birmingham och började skapa vad som senare blev känt som Fabriken i trädgården.

När de anställda anlände, hösten 1879, kände de sig sannolikt som Oompa Loompiern när de blev erbjudna hur mycket kakaobönor som helst.

Här fanns faciliteter som för tiden var extraordinära. Som kök, omklädningsrum med värme, ett fält i anslutning till fabriken där de anställda uppmuntrades att spela fotboll och cricket, och så vidare.

Stegvis köpte Cadbury till mer mark och byggde en by kring fabriken. Byn som fick namnet Bournville hade en skola, parker, och ännu fler områden för fritidsaktiviteter. Och sägs än idag vara en av Storbritanniens allra trevligaste platser att leva i.

Från Peak-CSR till uppköpta

Cadbury slutade att vara familjeägt på 1960-talet. Men det sociala ansvarstagandet har fortsatt som en röd tråd genom företagets historia. Och expanderat till ett fullskaligt CSR-arbete inom hållbarhetsområdets alla tre sfärer.

2008 presenterade man exempelvis en satsning som gick under kampanjnamnet Purple Goes Green.

Cadbury: Purple Goes Green from The Beesons on Vimeo.

Samtidigt skapande Cadbury en offensiv hemsida där företagets hållbarhetsarbete presenterades för en bredare publik. Du kan läsa mer om hemsidan här.

Tyvärr finns den inte kvar, och vill man idag ta del av företagets CSR-arbete får man anstränga sig lite.

På hemsidans tidslinje, kan du visserligen få lite inblick i vad som sker i Birmingham och Bournville idag. Men vill du få en fullständig rapport får du granska det amerikanska Mondelez (tidigare Kraft) som Cadbury såldes till för sex år sedan.

Mondelez hållbarhetsarbete finner du till exempel här.

Mo’ money – ekonomisk ansvar är A och O

Försäljningen av Cadbury till en icke-brittisk ägare oroade många. Vill du ta del av debatten finns r en intressant artikel som ger en bred bild av händelserna 201o. Notera hur  Tony Bilsborough på Cadbury kommunikationsavdelning framhåller det ekonomiska ansvarstagandet, som alla företag måste prioritera. Och som också är den insikt som tredje benet i ett gott CSR-arbete står på:

Ett företag som inte tjänar pengar kan inte ta ansvar.

Vilket Cadbury lyckadats balansera med det sociala ansvarstagandet under nästan 2 århundraden.

Och resten är historia

Det Cadbury gjorde 2010 liknar inte strategin som Willy Wonka drog upp för att hitta en lämplig efterträdare. Vad den excentriske chokladfabrikören gjorde ligger närmare historien om hur Johan Cadbury lät sina unga söner ta över verksamheten.

Såväl John Cadbury och hans söner verkade för länge sedan. Men företagets berättelse om ansvarstagande, hur det byggde ett starkt och omtyckt varumärke är inspirerande och visar att berättelsen om CSR i själva verket är långt mera anrikt än dess moderna rapporteringsverktyg.

Om du vill läsa mer om CSR:s historiska perspektiv rekommenderar jag följande white paper i samarbete med Athens University of Economics and Business. Den är visserligen från 2004, men håller än idag.

*De första fullständiga rapporteringsriktlinjerna kom år 2000, medan GRI som organisation grundades 1997.

//Vibeke Specht
vibeke@oretopia.com

LinkedIn
Facebook
Instagram
Twitter
Follow by Email
RSS
Google+
https://www.oretopia.blog/2016/09/12/hallbara_chokladen/