Tänk story eller dö

Øretopia har sin spjutspets inom storytelling, och jobbar helst med företag som betraktar hållbarhet som något sunt och förnuftigt. Sustainable Storytelling är med andra ord en självklar tagline. Men i första hand är det en neonskylt som vill blända besökaren med budordet:

Tänk story eller dö.

Jaså?

Story är extremt hållbart. Story vinner över korrekt grammatik, vacker prosa och nobelpriset i litteratur. Om din berättelse – eller kommunikativa ansträngningar – saknar en bra story då spelar det ingen som helst roll hur välskriven, eller välkomponerad, den är på alla andra sätt. Den kommer inte sälja.

Va?

Precis, en bra berättelse är inte sprungen ur en stilistiskt välkomponerad roman eller den snillrika manusförfattarens litterära förmåga? Eller, för all del, reklammakarens talang att på ett snarlikt sätt försöka slå an en djupare sträng?

Fantastisk dialog, underbara metaforer, fängslande intriger, och så vidare, skapar inte “storyn”. Det är storyn som blåser liv i dialogen, metaforerna och intrigerna.

Men vad i hela friden är då “en story”?

Vägen till svaret på den frågan går genom följande spörsmål.

Varför är vi svaga för storytelling?

En bra story får dig att att köra ett maratonpass framför Netflix eller sträckläsa en bok du inför sänggående bara hade tänkt bläddra några sidor i. En bra story säljer 100 miljoner exemplar av Harry Potter och den vises sten trots att en lång rad litterärt begåvade förlagsmänniskor refuserat manuskriptet.

En bra story känner du igen när du “möter” den eftersom du är människa och en biologisk varelse som från födseln är programmerad att känna igen en story.

Redan innan vi fick papper och penna, boktryckarkonst och Macbook Air kunde vi berätta. I tidernas begynnelse må vi ha grymtat och kört charader för att få fram vår berättelse, men höll den måttet fängslade den våra grottvänner. Alltså bildligt.

Och känslan när du blir betagen av en berättelse är inte “ren underhållning”, det är en vetenskapligt bekräftad biologisk förmåga att uppleva någon annans utmaningar, och vedermödor – som om den vore vår egen.

Och vad ska det vara bra för?

Jo, så här:

Anledningen till att vi gillar att äta god mat och ha sex är för att vi inte överlever som varelser om vi inte känner hunger eller tycker det är trevligt att “förena sig”.  Sak samma med tendensen att tappa tid och rum när vi fångas av en god berättelse.

Det känns extremt trevligt att njuta av en bra berättelse – för att den bidrar till vår överlevnad. Genom berättelser lär vi oss – nämligen – hur vi ska navigera i en socialt mycket komplicerad värld.

Orsaken till att story är så verkningsfullt som inlärningsmekanism beror på att den gör så att vi känslomässigt förstår poängen i berättelsen och de utmaningar som hjälten (protagonisten, huvudpersonen etc.) tar sig igenom.

Ett citat av Doris Lessing. En vit uggla.

Biologiskt programmerade för story
Evolutionen gjorde våra hjärnor större. Idag förstår man att orsaken inte “bara” var för att vi skulle bli snillar på abstrakt tänkande utan antagligen ännu mer för att utveckla våra kognitiva sociala förmågor – dvs. det som gör att vi kan fungera väl tillsammans med andra människor.

No man is an island, som jänkarna säger. Precis, instämmer hjärnforskarna med sina MRI-manicker. De sistnämnda har nämligen studerat vad som händer med oss när vi fångas av en god berättelse, och säger att det är mind blowing.

Ok, men vad är då en story?

Om inte formen är  avgörande för hur god en berättelse blir, vad är det då?

Som meningssökande varelser undrar vi “varför?”. Vi vill förstå varför någon agerar på ett visst sätt. När vi tar del av en berättelse, eller träffar en ny person, vill vill på ett känslomässigt plan greppa vem han eller hon är. Får vi ingen inblick i detta, får vi inte någon connection, som det heter på engelska, eller “uppkoppling”, för att uttrycka det bildligt.

Vad är det i den personens tidigare erfarenheter som har tagit henne till den situation hon nu befinner sig i, och på vilket sätt kommer de yttre utmaningar som hon utsätts för att påverka henne –  invändigt?

Det är denna inre utveckling som driver dramat framåt, och som gör att vi inte kan sluta läsa. Berättelsens konkreta händelsförhopp är enbart intressant i förhållande till hur den påverka vår huvudperson – innanför pannbenet och i hjärtat och själen.  Allt, ja precis allt, som sker i boken, filmen, tv-serien, ståupp-showen, (ja, i storyn) måste ha en inverkan på huvudpersonen inre för att storyn ska få liv. För att du ska bry dig.

För att berättelsen inte ska dö.

LinkedIn
Facebook
Instagram
Twitter
Follow by Email
RSS
Google+
https://www.oretopia.blog/2017/01/13/story-ar-hallbart/