Knogarna vitnar av greppet om relingen. Motvinden sliter fram tårarna och kastar hennes ursinnesvrål åt sidan.

Kvinnan på fartyget känner snart hans närvaro. Vapenlös och trängd vänder hon sig om. Han fingrar på svärdets egg. Betraktar hennes ensamhet och frågar med salt stämma.

“Så vem har du nu?”

En hårsmån från bröstkorgen stoppar hon svärdet med sina bara händer, tittar upp och svarar.

“Jag har mig.”

Läs mer